referat

Inledning

Idag kommer vi att berätta lite mer om partikelverb.
Det finns ungefär 3000 partikelverb på svenska. Eftersom de är så frekventa är det mycket vikigt att man kan känna igen dem i meningen. Partikelverb är dock ett ganska komplicerat fenomen för de nederländspråkiga. Vårt syfte idag är alltså att åskådliggöra partikelverbens fenomen. Våra viktigaste frågeställningar är de följande två:
1. En teoretisk frågeställing: Vad är partikelverb? Vad är grundreglerna? Vad är undantagen?
2. En pragmatisk frågeställning: Hur kan man känna igen partikelverb i meningen? Värför är det viktigt att man kan känna igen partikelverb? När använder man partikelverb, när ett annat slags konstruktion?

Om ni ska se är det väldigt svårt att sammanfatta alla regler på ett belysande sätt.

Nu kommer Leni att berätta lite mer om vad som är partikelverb och vad som är de grammatiska grundreglerna.

A. TEORETISK FRÅGESTÄLLNING: Vad är partikelverb (definition) och vad är grundreglerna?

a) definition

Partikelverb utgörs av ett verb och ett s.k. partikeladverbial. Viktigt är att ett verb bara kan ha ett partikeladverbial som bestämning, inte fler. Partikeladverbialet är oftast
- ett riktningsadverb (ett måladverb), till exempel
- ‘upp’, att äta ‘upp (opeten): Jag åt upp den mat som min pappa lagade igår då
han kom hem från jobbet
- ‘hem’, att köra hem, att komma hem
- eller ett absolut använd preposition, till exempel
- ‘på’, att slå ‘på (aanzetten) [Får jag slå på tv:n? Jag vill se filmen.].
Men också vissa andra adverb kan fungera som partikeladverbial:
- an t.ex. gå an (jfr. angående) - bi, t..e. stå bi
- fast, t.ex. skruva fast - kvar, t.ex. att glömma kvar ngt (= iets vergeten/laten staan)
- ihjäl, t.ex. hungra ihjäl - ihåg, t.ex. komma ihåg (ngn/ngt)
Dessutom kan vid vissa verb också vissa prepositionsfraser fungera som partikeladverbial. Till exempel: - i gång, t.ex. sätta i gång: nu kan vi nog sätta i gång maskinen
- i väg, t.ex. köra i väg: pumans kör iväg en hungrig grizzly-björn som villa äta hennes unge.
Till sist kan vissa adjektiv placeras som partikeladverbial, men bruket varierar regionalt och individuelt. Adjektivet förlorar då vanligen sin kongruensböjning med objektet och står oböjt eller i neutrum. Till exempel: - göra färdigt artiklarna (jfr: göra artiklarna färdiga)
Tillsammans bildar verbet och partikeladverbialet en s.k. partikelförbindelse, en semantisk-lexikal enhet. Det har som följd att partikelverb oftast motsvaras av ett helt nytt verb i andra språk. Till exempel:
- att äta ‘upp, som blir “avaler” eller “croquer” på frankska
- att hälsa ‘på, som blir “bezoeken” på nederländska och “to visit” på engelska
Man kan se att trots att de små ord som kallas partikel eller partikeladverbial har en egen betydelse (t.ex. upp, på, av (t.ex. att stänga ‘av)), det är ofta omöjligt att känna igen denna betydelse i förbindelsen.

b) grundreglerna

Av alla verbets bestämningar är partikeladverbialet den som är närmast knuten till verbet. Samhörigheten har konsekvenser i fråga om (a) betoningen av partikelverb, (b) placeringen av partikeladverbialet i meningen och (c) bildningen av participformer (båda presens och perfekt particip) och adjektiv och substantiv med ett partikelverb som grundord. De här är grundreglerna:

(a) Vad gäller betoningen har partikelverb ordgruppsbetoning. Det vill säga (dvs) att verbet är svagt och partikeladverbialet starkt betonat. Partikelverbs betoning finns på partikeln och inte på verbet. T.ex. att stänga ‘av tv:n, att slå ‘på ljusen, att skruva ‘upp ljudet, att skruva ‘ner ljudet, att skruva ‘in korken, att skruva ‘ur korken, etc.

(b) Placeringsmässigt föreskriver grundreglen att om partikelverb har objekt objektet
placeras omedelbart efter partikeladverbialet, framför verbets övriga bestämningar. Partikeladverbialet självt har sin typiska placering på platsen omedelbart efter verbet där det står i fast förbindelse med, framför objektet. Endast om man har inversion kan man bryter den fasta förbindelsen och placera subjektet (och mittfältsadverbialet, liksom “inte” eller “bara”) mellan verbet och sitt partikeladverbial. I så här fallet behåller partikelverbet sitt starka betoning.
Till exempel: - Om man inte äter upp middagen, får man inte efterrät.
- Barnen hittar på namn åt indianerna – och inte: de kinderen verzonnen voor de indianen een naam
- Stängde du inte ‘av strömmen?
- Naturligtvis stängde jag ‘av strömmen.
- När klockan ringde vid kvart över fem stängde jag bara ‘av den och fortsatte sova.
När det finns fler verb i meningen, brukar partikeladverbialet finnas efter det infinita verbet framför objektet. Till exempel:
- Jag ska sätta i gång tvättmaskinen
Partikeladverbialet kan i normalfallet inte stå som fundament i deklarativ huvudsats. Eftersom adverbialet och verbet ugör en fast förbindelse kan de inte skiljas. Man kan alltså inte säga:
- * ‘Om tycker jag dig.
Bara vid intransitiva verb kan riktningsadverb som ingår i kontrasterande par (in  ut, upp  ner) med bibehållen rumsbetydelse ibland stå som fundament. Partikeladverbialet är då mycket starkt betonat. Till exempel:
- Ur kommer de aldrig.
- In kom nu, i följande ordning: en civilklädd mansperson som kanske var livvakt, kanske hovmarskalk, kanske ngt helt annat.

Kombinationer som finns på svenska med partikelverb är de följande:
1) Verb + partikeladverbial: här är partikeladverbialet den enda bestämningen av verbet. Till exempel: - att gå ‘ut, alla studenter gillar att gå ut och dansa nattetid
2) Verb + partikeladverbial + objekt: partikeladverbialet finns omedelbart efter verbet där det står i fast förbindelse med, objektet omedelbart efter partikeladverbialet. Till exempel:
- att bryta ‘av, det lilla förskolebarnet bryter av alla våra blommor.
3) Verb + partikeladverbial + bundet adverbial: ett bundet adverbial är en “prepositionfras” som utgörs av en preposition + rektion (= nominalfras som regeras av prepositionen) (jfr prepositional phrase, voorzetselvoorwerp). Till exempel:
- Vi slår av på farten lite när vi möter andra båtar.
4) Verb + partikeladverbial + objekt + bundet adverbial. Till exempel:
- Vissa människor skrapar av smöret från brödet.
5) Verb + partikeladverbial som utgörs av preposition + indirekt objekt + direkt objekt = partikelverb följt av dubbel objekt. Till exempel:
- Han kastade av sig kläderna. (partikeladverbialet = prepositionen av)
- Pappa sättade på barnen varma tröjor. (partikeladverbialet = prepositionen på)
- Chefen sa till personalen att komma. (partikeladverbialet = prepositionen till)
Om partikeladverbialet utgörs av ett adverb kan partikelverbet inte följs av dubbel objekt. I så här fallet måste man använda konstruktionen (4) verb + partikeladverbial + objekt + bundet adverbial. Till exempel:
- *Kan du inte ge bort flyktingarna dina avlagda kläder  Kan du inte ge bort dina avlagda kläder till flyktingarna.
Observera att en ordsekvens konstruerad som (5) partikelverb med en preposition som partikeladverbial + indirekt objekt + direkt objekt sällan betyder detsamma som en ordsekvens konstruerad som verb (inte partikelverb!) + objekt + bundet adverbial och att ofta bara den ena konstruktionsmöjligheten finns. Jämfor:
- Hon ‘hängde den nya medaljen på väggen. (verb + preposition)
- Hon hängde ‘på ministern den nya medaljen. (partikelverb)
- Han lurade ‘av sin bror en tia (muntje). (partikelverb)
- Han ‘hyrde en bil till sin bror. (verb + preposition)

Till sist kan enligt grundreglen vissa hjälpverb, framför allt vilja, skola, måste och hinna, konstrueras direkt med partikeladverbial som anger mål/riktning eller utgångspunkt. Till exempel:
- Jag vill/ska/måste/hinner hem.
- Nu vill det till att jag lyckas.

(c) Ordbildningsmässigt motsvaras partikeladverbialet av första sammansättningsled i participformerna presens particip och perfekt particip, och i adjektiv och substantiv.
Till exempel: - perfekt particip (inte supinum!) av “att visa ‘ut” blir “utvisad”, t.ex. “Britterna visade ut ryska diplomater” mot De ryska diplomaterna blev utvisade.
- substantivet med “att skriva ‘in” som grundord blir “(en) inskrivning”

Tyvärr finns det några undantag från grundreglerna angående partikelverbens betoning (a) och framför allt angående partikelverbens placering in meningen (b).

(a) Partikelverbens betoning: undantag:
I normalfallet är partikeladverbialet starkt betonat och verbet svagt betonat. När den absolut använda prepositionen som fungerar som partikeladverbial är placerad efter objektet är verbet dock oftast starkare betonat än partikeladverbialet. Till exempel:
- Han ‘såg sig om (efter henne) < att se ‘om
När partikeladverbialet är placerat efter an annan bestämning än objektet kan det också vara svarage betonat. Den starkare betoningen finns då på bestämningen mellan verbet och partikeladverbialet. Om det finns både en objekt och en annan bestämning mellan verbet och partikeladverbialet finns betoningen på den andra bestämningen. Till exempel:
- Hon ser ‘fin ut, där “fin” är ett bundet subjektspredikativ (= Complement to the Subject, e.g. She looks fine.). En adjektivfras som subjektspredikativ kan vid ett par partikelförbindelser stå framför partikeladverbialet. Adverbet har då inte partikeladverbialets normala plats och betoning.
- Han bar sig ‘illa åt honom.
Till sist är verbet inte obetonat när partikeladverbialet finns som fundament. Det här kan bara förekomma när det handlar om intransitiva partikelverb med ett riktningsadverb som partikeladverbial som ingår i kontrasterende par med bibehållen rumsbetydelse. Till exempel:
- Ur kommer de aldrig.

(b) Partikeladverbialens plats: undantag
Under vissa betingelser (onder bepaalde voorwaarden) kan ett partikeladverbial placeras efter en annan bunden bestämning till verbet.

1. Reflexiva partikelverb
- I vissa fall kan partikeladverbialet skiljas från verbet av ett reflexivt objekt. Då utgör oftast ett reflexivt objekt en lexicaliserad ordgrupp med verbet och partikeladverbialet. Så här förbindelserna kallas reflexiva partikelverb. Några exempel:
- bita sig fast - arbeta sig upp - ge sig ut för att vara ngn
- bära sig åt - ge sig iväg - etc.
Verbet och inte partikeladverbialet är betonat i vissa av de här reflexiva verbförbindelserna med en absolut använd preposition som partikeladverbial. Till exempel:
- att ‘se sig om - att ‘vända sig om
Ordföljden verb + reflexivt pronomen + partikeladverbial används likaså ofta när verbet har ett objekt till utöver det reflexiva objektet som från semantisk synpunkt skulle kunna vara rektion till den betonade prepositionen. Till exempel:
- att bryta/gräva/arbeta/ta sig igenom ngt - att bry sig om ngt
- att sätta sig över ngt - att ge sig efter ngt
- Å andra sidan har många verb dock det regelbundna reflexiva pronomenet på objektets ordinarie plats, dvs efter partikeladverbialet. Några exempel på adverb som partikeladverbial: - göra bort sig - känna igen sig
- värma upp sig: innan han springer, brukan han värma upp sig
När partikeladverbialet är en preposition förhållen den sig ofta semantiskt till det följande reflexiva objektet som en icke-absolut använd preposition till sin rektion. Några exempel på preposition som partikeladverbial: - att få för sig ngt (het in zijn hoofd krijgen)
 Min pappa fick för sig att bygga leksaken i kinderägget.
- att ta för sig (av ngt) (zich van iets bedienen)
 Du blir en vinnare om du vet vad du vill ha och tar för dig av de chanser som dyker upp.
- Tyvärr finns det inga regler för att bestämma när det reflexiva pronomenet placeras efter eller framför partikeladverbialet. Och det blir svårare till. Vid en del verb är båda placeringar möjliga och medför olika betydelse. Igen finns det inga regler här. Man kan bara lära sig det utantill.
- att ställa sig in (hos ngn) = een voet voetje halen bij iemand, in het gevlij komen bij iemand, t.ex.: Vissa människor påstår att jag lever i en lögn om mig själv och bara ställer mig in hos folk för att vinna poäng.
- att ställa in sig på ngt = zich instellen op iets, t.ex. Han accepterade situationen och ställde sig in på att leva ett liv utan Carola.
- att kasta sig av (tåget) = zich van de trein werpen, t.ex. Han kastade sig av och an på sängen = hij lag te woelen in zijn bed
- att kasta av sig kläderna/täcket = de kleren/het deken van zich af gooien
- ta sig för ngt = iemand voor iets aanzien, t.ex. Vi tror att de tog oss för militärer från början.
- ta för sig ngt = zich van iets bedienen, t.ex. Du blir en vinnare om du vet vad du vill ha och tar för dig av de chanser som dyker upp.

2. Med en adjektiv- eller adverbfras som fungerar som grad- eller sättsadverbial
Verbet är obetonat, men adjektiv- eller adverbfrasen är lika betonad som partikeladverbialet, eller även mer (till exempel vid konstruktionen verb + adjektiv som subjektspredikativ + partikeladverbial). Till exempel:
- Hon hade tyckt ganska ‘mycket ‘om den har lägenheten
- Båda katterna trivs och kommer ‘bra ‘överens nu, även om Socker tycker att Casper är lite jobbig när han vill bara busa (= kattekwaad uithalen)
- Försöket har slag mycket ‘väl ‘ut.
- Hon ser ‘jättetrött ut.

3. Med ett objekt
I ett litet antal fall kan adverbet eller den absolut använda prepositionen skiljas från verbet av ett objekt. Då är objektet också betonat. Till exempel:
- Det hör ‘mig ‘till att tacka för maten.
- Tjänar det ‘någonting ‘till om jag ber henne komma? (doet het er iets toe als…)

B. PRAGMATISK FRÅGESTÄLLNING: Hur kan man känna igen partikelverb i meningen? Värför är det viktigt att man kan känna igen partikelverb? När använder man partikelverb, när ett annat slags verb?

Eftersom partikelförbindelsen har s.k. ordgruppsbetoning är det i flertalet ganska enkelt att kanna igen partikelverb i talat språk. När betoningen finns på partikeladverbialet och inte på verbet kan man utgå ifrån att det handlar om ett partikelverb. Alltså är det möjligt i talat språk att bestämma om talaren vill att åhöraren besöker hennes pojkvän eller om talaren vill att åhöraren säger hej till hennes pojkvän i den följande meningen:
- “Hälsa ‘på min pojkvän!” mot “ ‘Hälsa på min pojkvän!”
I skriftspråk kan man bara bestämma om det handlar om ett partikelverb eller ett verb + en prepositionfras (på som preposition + min pojkvän som rektion (nominalfras)) när man känner till kontexten. Det är dock väldigt viktigt att man kan känna igen partikelverb i meningen av de följande anledningarna:
1) För att kunna uttala en mening på rätt sätt så att alla kan förstå. Om man uttalar “Hälsa på min pojkvän” med betoningen på “på” betyder meningen ngt annat än om man uttalar den med betoningen på “hälsa”.
2) För att kunna bilda både de rätta participformerna av verben och de rätta formerna av adjektiv och substantiv med ett partikelverb som grundord. Det perfekta participet av “hälsa ‘på” som partikelverb blir “påhälsad”. Till exempel:
- Jag har faktiskt aldrig blivit påhälsad av Jehovas Vittnen.
Samma form av “hälsa på” som verb + preposition blir “hälsad på”.
3) För att kunna bestämma om det handlar om en enstaka satsdel eller om en fast enhet. Till exempel: - Jag vill inte prata med dig.
I den här satsen är “med dig” en enstaka satsdel som man kan, i teori i alla fall, använda som fundament i en deklarativ huvudsats. “Prata med” är inte ett partikelverb, “med” kan skiljas från verbet:
- Med dig vill jag inte prata.
I fallet av ett partikelverb kan partikeladverbialet i teori inte skiljas från verbet. Verbet och adverbialet utgör en fast förbindelse, en enhet som man i normalfallet inte får bryta. Verbet följts alltid av partikeladverbialet.

Men även i talat språk kan det vara jättesvårt att bestämma om det handlar om ett partikelverb eller om ett annat slags konstruktion. Det finns några konstruktioner på svenska som liknar partikelverb vad gäller betoningen och den lexikala enheten.
(a) Först, också bundna adverbial kan ingå i en nära semantisk förbindelse med ett svagt betonat verb. Till exempel: att sätta ngn på plats. Det rör inget partikelverb här, men en fast kombination av ett verb och en preposition. En tydlig syntastisk skillnad mellan båda sorters konstruktioner är placeringen av adverbialet i meningen. Partikeladverbialet brukar placeras före objektet, det bundna adverbialet brukar placeras efter objektet. På det här sättet är det möjligt att bestämmma om det handlar om ett partikelverb eller om den andra, liknande konstruktionen.
Jämför: - Han gör i ordning maskinen. mot - Han gör maskinen i ordning.
- Hemsamariten (de barmhartige Samaritaan?) hade ställt i ordning lunch som väntade i värmeskåpet.
- Hon bäddade sängen, la Sverkers kläder i ordning och putsade hans stövlar.
- När hon knackat på och ropat, drog hon åt sidan gardinerna.
- Hon drog gardinerna åt sidan. (gordijnen opzij doen)
För prepositionfraser som kan användas både som partikeladverbial och som bundet adverbial föredras i flertalet konstruktionen med bundet adverbial när objektet är ett obetonat pronomen. Man använder alltså antingen ett partikelverb eller ett verb + bundet adverbial när objektet är inget pronomen och bara konstruktionen verb + bundet adverbial när objektet är ett obetonat pronomen. Till exempel:
- Ta dem till fånga istället för ? Ta till fånga dem
- Ta tyskarna till fånga Ta till fånga tyskarna
Det är särskilt när det handlar om intransitiva verb som det är jättesvårt att skilja mellan partikelverb och verb + bundna adverbial. Intransitiva verb brukar ju inte ha ett objekt. Även om man uttalar konstruktionen är skillnaden svår att påvisa. Till exempel:
- att se upp - t.ex. se upp ! (kijk uit !)
- t.ex. han såg upp för polisen (hij keek uit voor de politie)
(b) Gränsen mellan partikeladverbial och bundet adverbial är också oklar när det betonade adverbialet vid ett obetonat intransitivt verb utgörs av ett annat adverb än ett riktningsadverb eller av en prepositionsfras med reflexivt pronomen som rektion. Till exempel:
- att sitta/bo ‘hemma
- att ligga ‘sjuk
- att spela ‘dum
- att äta ‘gröt (=pap)
- att sitta ‘inne
- att köpa ‘aktier (= aandeel)
- att växa ‘till sig
- att hålla ‘i sig
- att hora ‘av sig
(c) Till sist kan det vara oklart om det handlar om ett sammansatt eller ett partikelverb när det gäller participformerna. Vissa verb förekommer båda i partikelverb-konstruktionen och i sammansatt-verb-konstruktionen. Participformerna av de här verben ser lika ut och betonas liknande. Jämför:
- att borttaga  borttagen (perfekt particip)
- att taga bort  borttagen (perfekt particip)
Vilken konstruktionstyp som används, sammansatt eller partikelverb, är reglerat på tre sätt:
1. Grammatiskt reglerad fördelning
2. Stilitisk variation
3. Lexikalt reglerad fördelning
Vilka verb förekommer bara i partikelverb-konstruktionen, bara i sammansatt-verb-konstruktionen eller i båda konstruktionstyper är inte reglerade av regler. Man måste lära sig det utantill.

1. Grammatiskt reglerad fördelning
Om verbet ingår som stam i ett avlett substantiv, adjektiv eller particip medges endast sammansättningsalternativet även i de fallen då annars verbet kan konstrueras på båda sätten. Till exempel:
- att borttaga (sammansatt verb) mot att taga bort (partikelverb)
 substantivet blir borttagande och inte *tagande bort
- att överföra mot föra över
 adjektivet blir överförbar och inte *förbar över
 perfektparticipet blir borttagen, överförd
 presensparticipet blir borttagande, överförande
Observera att det predikativa presensparticipet med verbal betydelse kan också konstrueras med partikeladverbial:
- Alex var där också som vanligt ivrigt kramande ‘om alla vackra kvinnor han kunde fa tag i.
2. Stilitisk variation
Ofta finns båda konstruktionsmöjligheterna med ungefär samma betydelse men med olika stilvärde. Sammansatta verb brukar vara formellare än partikelverb. Ett sammansatt verb som på detta sätt motsvaras av en synonym partikelförbindelse brukar kallas löst sammansatt. Till exempel:
- dela ut blanketter  utdela blanketter
- bjuda in många vänner  inbjuda många vänner
- ta med böckerna  medta(ga) böckerna
- skjuta upp starten  uppskjuta starten
- ställa in festen  inställa festen



3. Lexikalt reglerad fördelning
I vissa fall kan en viss betydelse återges endast med ett sammansatt verb eller endast med en partikelförbindelse. Ett sammansatt verb som inte motsvaras av en synonym partikelförbindelse brukar kallas fast sammansatt. Till exempel:
- utbilda (opleiden)   *bilda ut
- gå sönder   *söndergå
I andra fall är båda konstruktionstyper möjliga men med olika betydelse. Ett sammansatt verb brukar då ha en abstrakt betydelse, ett partikelverb en mer konkret betydelse. Till exempel:
- undergå (t.ex. en förändring)  - gå under = förintas (vernietigen)
- avbryta (t.ex. ett möte = onderbreken)   - bryta av (t.ex. stolsbenen)

Något som kan hjälpa oss nederländspråkiga att skilja mellan partikelverb och ett annat slags konstruktion är att titta på konstruktionens översättning. Ofta föreligger översättningen av ett partikelverb av ett ord på nederländska, liksom “opeten” från “att äta upp” och översättningen av ett annat slags konstruktion, liksom verb + bundet adverbial, av flera ord. Till exempel: - att sitta på ngt = op iets zitten.

Vi gjorde alla en egen ruta för att visa hur verben kunde tas upp i praktikordboken…

Uppställningen av rutan

Först letade vi efter generell information om partikelverb på grammatikböcker. Vi samlade definitioner och egenskaper. Sedan letade vi efter regler om hur man kan känna igen och använda partikelverb. Sådana regler var inte lätt att hitta. Vi letade på olika grammatikböcker, vi frågade två modersmåltalare och en specialist om det, men vi hittade inga regler. Vi trodde att det skulle vara regler som på engelska, men det finns inga. Sedan beslutade vi att fokusera oss på den pragmatiska användningen. Vi diskuterade om skillnaden mellan partikelverb på svenska och på nederländska. Vi slog upp olika sorter partikelverb och sina användningar. För rutan arbetade vi omkring två frågor: ‘När använder man partikelverb?’ och ‘Vad är skillnaden mellan partikelverb och sammansatta verb?’ Sådana frågor är inriktad på pragmatiskt bruk av talare. Vi har inarbetat grundreglerna, men ofta måste man lära sig partikelverb utantill.